Fredrik Olausson: backen från Nybro med 1 022 NHL-matcher

Fredrik Olausson är en svensk före detta back från Nybro som spelade 1 022 grundseriematcher i NHL och gjorde 581 poäng, fler än någon annan svensk back utom Börje Salming och Nicklas Lidström. Han draftades av Winnipeg Jets 1985, spelade åtta säsonger i Winnipeg och vann Stanley Cup med Detroit Red Wings 2002. I Sverige tog han SM-guld med Färjestads BK 1986 och med HV71 2004. En leversjukdom avslutade karriären 2007, och 2019 valdes han in i svensk ishockeys Hockey Hall of Fame.

Fakta om Fredrik Olausson

Uppgift	Fakta
Fullständigt namn	Karl-Gustav Fredrik Olausson
Född	5 oktober 1966, Dädesjö
Position	Back, skjuter höger
Längd och vikt	188 cm, 89 kg
Moderklubb	Nybro IF
NHL-klubbar	Winnipeg Jets, Edmonton Oilers, Anaheim, Pittsburgh Penguins, Detroit Red Wings
NHL-draft	Winnipeg Jets, 81:a totalt i NHL Entry Draft 1985
NHL-matcher	1 022 i grundserien (581 poäng), 71 i slutspelet (29 poäng)
Meriter	Stanley Cup 2002, SM-guld 1986 och 2004, VM-silver 1986, Årets junior 1985–86
Hall of Fame	Invald i svensk ishockeys Hockey Hall of Fame 2019 som nummer 122

Uppväxten i Nybro och genombrottet i Färjestad

Olausson växte upp i småländska Nybro, där hockeyn var stor. I en intervju med Hockeysverige berättar han att pappa Gustav, ursprungligen från trakterna utanför Luleå, var hans första tränare och att han fick sina första skridskor som tvååring. Med Småland spelade han TV-pucken 1981, och säsongen 1982/83 debuterade han i Nybros A-lag under tränaren Kjell Widmark. Han spelade också två junior-EM och tog JEM-brons 1984.

Inför säsongen 1984/85 ringde Olle Öst, sportsligt ansvarig i Färjestad, till hans pappa. Även Leksand och HV71 hade visat intresse, men efter en helg i Karlstad var saken klar. Enligt Olausson sa gubbarna i bastun hemma i Nybro att han skulle bli hemskickad efter ett år. Hans svar, som han berättade för Hockeysverige: “Jag ska visa dom”.

Säsongen 1985/86 blev han en av Elitseriens bästa backar som junior. Han fick utmärkelsen Årets junior, valdes in i pressens All Star Team och spelade bredvid Tommy Samuelsson. I SM-finalen mot regerande mästarna Södertälje låg Färjestad under med 2–1 i matcher, men vände. I den femte och avgörande finalen gjorde 20-åringen 3–1 från blålinjen, och matchen slutade 3–2. Det blev Färjestads SM-guld och Olaussons första stora titel.

Fredrik Olausson i Tre Kronor

Olausson debuterade i Tre Kronor den 9 februari 1986 i en match mot Sovjetunionen i Stockholm. Förbundskaptenen Curt “Curre” Lindström tog med honom till VM i Moskva samma vår, trots att han fortfarande var junior. Han gjorde Sveriges första mål i turneringen, 1–2 mot Sovjet i en match som slutade 2–4, och Sverige tog VM-silver bakom Sovjetunionen. Samma år blev det även EM-silver.

Andra VM-turneringen blev 1989 i det nybyggda Globen, där Sverige slutade fyra och tog EM-brons. Den sista stora turneringen var OS 2002 i Salt Lake City. Sverige åkte ut mot Belarus i kvartsfinalen och slutade femma, en förlust som Olausson själv beskrivit som en match man vinner nio av tio gånger. Enligt Svenska Ishockeyförbundet spelade han 42 A-landskamper och gjorde 5 mål i Tre Kronor. Turneringsformatet med grupper och utslagning går vi igenom i artikeln om OS-turneringen i ishockey.

Åtta säsonger i Winnipeg Jets

Winnipeg Jets valde Olausson som nummer 81 totalt i NHL Entry Draft 1985. Han hade inte ens koll på att draften pågick: det var hans mamma Agneta som ringde och sa att samtalet från Winnipeg var på väg. 1986 flyttade han över, i sällskap med landsmannen Thomas Steen och hans familj, som hjälpte honom att komma till rätta i den nya staden.

Det fanns inga tveksamheter om att 20-åringen skulle ta en plats. Säsongen 1986–87 spelade han 72 matcher och gjorde 36 poäng under tränaren Dan Maloney, och efter hand blev Dave Ellett hans vanligaste backpartner. De bästa poängåren i Winnipeg kom 1988–89 (15 mål och 62 poäng) och 1991–92 (20 mål och 62 poäng), enligt Hockey-Reference. Totalt blev det 496 grundseriematcher och 335 poäng för Winnipeg Jets.

Lagframgångarna uteblev. Winnipeg spelade i samma division som Edmonton och Calgary, och laget tog sig aldrig långt i Stanley Cup-slutspelet. Efter sin tredje säsong drabbades Olausson dessutom av en magsjukdom som enligt honom själv satte spår i många år. Under säsongen 1993–94 sa han några mindre väl valda ord till tränaren John Paddock, och en vecka senare var han trejdad till Edmonton Oilers.

Edmonton, Ehrwald, Anaheim och Pittsburgh

I Edmonton var Gretzky-eran över och laget under ombyggnad med unga spelare som Jason Arnott, Doug Weight och Kirk Maltby. Olausson, då 27 år, var en av de äldsta i truppen. Under lockouten säsongen 1994–95 tog han sig till EC Ehrwald i Österrike, en by på 1 200 invånare med uterink mitt i Alperna, där publiken eldade i oljetunnor på läktaren.

Åren 1996 till 1999 blev de mest kringflackande. Han gick från Edmonton till Anaheim mitt under säsongen 1995–96 och spelade där med Paul Kariya och Teemu Selänne. Efter ett halvår trejdades han till Pittsburgh Penguins, där han spelade bakom Mario Lemieux, Jaromír Jágr och Ron Francis och bildade powerplaybackpar med Kevin Hatcher. Tiden i Pittsburgh gav 127 matcher och 60 poäng. Samma klubb hade några år tidigare vunnit två Stanley Cup med backen Ulf Samuelsson.

När Pittsburgh inte erbjöd nytt kontrakt skrev Olausson på för Anaheim som fri agent. Säsongen 1998–99 blev en av hans starkaste i NHL: 16 mål och 56 poäng på 74 matcher. Efter två säsonger tackade han nej till ett nytt kontrakt och flyttade till SC Bern i Schweiz, en säsong som han beskrivit som en kulturkrock. Under Bern-året var han med och vann Sweden Hockey Games 2001 och utsågs till turneringens bästa back.

Stanley Cup med Detroit Red Wings 2002

Planen var att flytta hem till Sverige, men Jim Nill, lagkamrat från Winnipeg och nu assisterande general manager i Detroit, hade sett honom i Sweden Hockey Games och frågade om han ville komma över. Detroit hade ett lag fyllt med blivande Hall of Fame-namn: Steve Yzerman, Nicklas Lidström, Brett Hull, Brendan Shanahan, Sergej Fjodorov, Luc Robitaille, Chris Chelios och Dominik Hasek.

Säsongen 2001–02 blev ojämn. Mjälten hade spruckit under våren i Bern, och under säsongen fick han en spricka i revbenen. Han spelade 47 grundseriematcher och gjorde 15 poäng (2 mål och 13 assist). I slutspelet spelade han i stället hela tiden, ofta i backpar med Nicklas Lidström, och gjorde 2 mål och 6 poäng på 21 matcher. Hasek har lyft fram ett viktigt mål mot Colorado i konferensfinalen. Detroit vann Stanley Cup, och Olausson sammanfattade känslan för Hockeysverige: “Att vinna var en dröm.”

Efter titeln tog han Stanley Cup-pokalen till ett av Nybros glasbruk och bjöd på hyttsill. Inför sista NHL-kontraktet valde han Anaheim igen, till stor del efter påtryckningar från Paul Kariya. Säsongen 2002–03 nådde Anaheim Stanley Cup-finalen. Samma Detroit-organisation vann Stanley Cup igen 2008 med bland andra Mikael Samuelsson.

HV71, SM-guldet 2004 och slutet på karriären

Sommaren 2003 flyttade Olausson hem och valde HV71 i Jönköping, där han hade vänner sedan TV-puckstiden, bland andra Fredrik Stillman. Redan första säsongen vann HV71 SM-guld 2004. Under slutspelet 2006 mot Mora IK drog han korsbandet i knät men fortsatte spela med ett specialbyggt knäskydd.

Efter tre säsonger i HV71 flyttade han tillbaka till Karlstad och skrev i juli 2006 ett ettårskontrakt med Färjestads BK, klubben han lämnat 1986. Han hann bara spela tolv matcher. Den 27 februari 2007 rapporterades att han måste sluta på grund av den svåra leversjukdomen primär skleroserande kolangit, och sommaren 2007 genomgick han en levertransplantation. Han var 40 år och har sagt att han inte känner någon bitterhet: han var färdig.

Tränarkarriären i HV71 och Modo

I april 2009 blev det klart att Olausson skulle bli backtränare i HV71. Enligt Svenska Ishockeyförbundet var han assisterande coach där säsongerna 2009/10 till 2012/13 och 2014/15. Första säsongen vann HV71 både grundserien och SM-guld, och 2010/11 vann laget grundserien igen. Den 3 oktober 2015 blev han assisterande tränare i Modo Hockey, där han stannade två säsonger: 2015/16, då Modo åkte ur SHL via direktkval, och 2016/17 i Hockeyallsvenskan.

I Hockeysverige-intervjun från 2023 berättar han att han bor i Karlstad, att hälsan inte är perfekt men att han är glad de flesta mornar han vaknar, och att han följer Nybro och SHL.

Statistik och rekord i NHL

Period	Klubb	Matcher	Mål	Assist	Poäng
1986–1994	Winnipeg Jets	496	86	249	335
1993–1996	Edmonton Oilers	108	9	35	44
1995–2003	Anaheim (tre perioder)	244	37	90	127
1996–1998	Pittsburgh Penguins	127	13	47	60
2001–02	Detroit Red Wings	47	2	13	15
Totalt	16 säsonger i National Hockey League	1 022	147	434	581

Källa: Hockey-Reference och Svenska Ishockeyförbundet.

Enligt motiveringen till Hall of Fame-invalet är Olausson en av tolv svenskar med minst 1 000 matcher i NHL:s grundserie. Bland svenska backar är han trea i poäng bakom Börje Salming (787) och Nicklas Lidström (1 134), trea i mål bakom Salming (150) och Lidström (248), och delad trea i assist. Det placerar honom nära toppen bland Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna bland backarna.

Vad kännetecknade Olausson som spelare?

Svenska Wikipedia beskriver honom som en rutinerad och lugn spelare med gott sinne för spelet. Hall of Fame-motiveringen kallar honom en oerhört spelskicklig back som kunde prickskjuta från blålinjen. Lidström har sagt att han var bra på att sätta i gång spelet och i powerplay, och Hasek har kallat honom lagets långsammaste back men väldigt smart och skicklig.

Fredrik Olausson och Hockey Hall of Fame

Den 1 oktober 2019 valdes Olausson in i svensk ishockeys Hockey Hall of Fame som nummer 122 i kategorin ishockeyspelare. Motiveringen lyfter Årets junior, SM-gulden med HV71 och Färjestad, Stanley Cup med Detroit, de över 1 000 NHL-matcherna och tiden som assisterande coach i HV71 och Modo.

Källor

• Fredrik Olausson, svenska Wikipedia
• Fredrik Olausson, Wikidata
• Fredrik Olausson, Svenska Ishockeyförbundet (Hockey Hall of Fame)
• Fredrik Olausson 60 år, Hockeysverige
• Fredrik Olausson, Hockey-Reference

Bild: okänd fotograf / Wikimedia Commons, public domain.